Jag en fågelskådare

Fågelskådning min livsstil

Rekommenderar att du först läser min berättelse.
Jag är född till fågelskådare och det skulle komma att bli det viktigaste i mitt liv d.v.s. det är min livsstil.
Kommer ihåg min första sjungande bofink en vårdag i mitten på -50 talet, jag var i 4-5 års ålder. Vi bodde på landet några mil utanför Örebro. Min mamma uttryckte sin glädje över den sjungande bofinken och dess ankomst på våren, mitt intresse och känsla för fåglar hade påbörjats.
Kommer ihåg min första utflykt till Asköviken en marsdag 1965 med min kompis Rolf. Det var en fantastiskt upplevelse med tofsvipor , sånglärkor och den då välkände sångsvanen ”Kalle” som kom flygande och landade en bit ifrån oss. Kalle kom gående mot oss och försökte ta en knapp från min jacka. Det var ett äventyr som jag och Rolf kunde berätta om när vi återkom från Asköviken.

Asköviken kom att bli mitt andra hem, mycket av min lediga tid tillbringade jag där. Vår och höst med flera besök i veckan och många övernattningar i tält eller bara i en sovsäck under bar himmel.
Att höra ljudet från skrattmåskolonin blandat med vassens alla ljud från rördromar, sångare, vattenrallar, från ängarna gräshoppsångare, buskskvättor. Kärrhökarna som jagade över vassen och ängarna och alla andra arter var en ljuvlig upplevelse.
Inget i världen gick upp mot att sitta vid Asköviken vid månadsskiftet maj-juni i soluppgången och lyssna på dessa ljud.

Underligt nog så har mitt undermedvetna förträngt alla minnen från Asköviken och redan från början när jag inte längre orkade åka ut dit raderades alla min synintryck och minnen från långt mer än 2000 besök där. Fågelskådning är väldigt socialt och skådare som jag som jämnt är ute och skådar känner varandra väl. Man träffas på samma ställen på de lokala platserna och även när man åker till Ottenby på Öland eller Falsterbo i Skåne.

Sedan senare delen av 1990-talet har jag inte skådat tillsammans med andra skådare. Efter att jag tappat kontakten med samtliga av mina fågelskådande vänner har jag drabbats av en stor kronisk sorg.
Som att förlora hela sin familj i en bussolycka och bli ensam kvar.

2012-09-06