Helens berättelse

Helen, arbetsskadad

Min berättelse om de senaste 10 åren.

Den här beskrivningen skall handla om hur mitt liv sett ut det senaste deceniumet och om varför det gått så långt och om att rehabilitering är livsviktig …

När man blir utsatt för mobbning på en arbetsplats är det oerhört viktigt att fack och skyddsombud fungerar som de ska och att arbetsgivaren tar sitt ansvar och att försäkringskassan och företagshälsovården och övrig vård tar sin del av de insatser som behövs och att det finns en samordning emellan de många parterna …

Som person är man oftast chockskadad och lojal mot företaget och vill ej tro att det som hänt verkligen hänt … Man tar lätt den roll man blir given och tror att det är ens eget fel … Man skäms …

I mitt fall handlar det både om mobbning och överbelastning ; företaget expanderade explosionsartat och jag hade mycket ansvar och gjorde jobbet bra, men jag fick ej det Reella officiella ansvaret och undanhölls info etc … det orsakar utbrändhet; det är viktigt med feedback

…När jag blev sjukskriven tog jag för givet att en utredning gjordes … vilket ej var fallet

Det är många som tar sitt liv pgr av mobbning.

Vem som helst kan drabbas därför är det viktigt att alla lär sej mekanismerna om hur det fungerar !!

Det är mycket komplicerade mekanismer som har satts igång genom mobbningen … ”offrets” roll är att ha en avlastande effekt på arbetsplatsen och fyller en funktion så att de övriga ej behöver ta ansvar utan då är det viktigt och bekvämt att ha nån att skylla på …

De enskilda individerna på arbetsplatsen vågar oftast ej stödja den drabbade för att ej själva råka illa ut …

I mitt fall följde man efter mej när jag gick och härmade gester och tal, lappar sattes upp som var mycket kränkande … Tystnad … ingen hälsar eller pratar med en … Illasinnade osanna rykten florerade bla om att jag skulle haft problem med alkohol, man gav mej ej info som behövdes etc …

Detta är ett mycket stort och allvarligt problem på våra arbetsplatser som chefer, fack med flera har svårt att ta tag i … Samarbete och samordning är A och O Vi som har varit med om den här karusellen skulle kunna arbeta som guider i systemet det skulle spara både lidande och pengar!!

Det är väldigt viktigt att man blir lyssnad på och trodd på när man varit med om sådana traumatiska och livshotande händelser som mobbning är … Man drabbas av posttraumatisk stress precis som de som varit med om krig, tortyr och andra övergrepp

Naturligtvis kan man ej gå tillbax till en sån arbetsplats och då behövs det verkligen insatser för att våga se vad som händer och varför och göra någonting åt det så tidigt som möjligt …

Med dessa nya regler kommer man att ha ännu sämre chanser till upprättelse och chans till ett nytt jobb … Risken är att arbetsgivaren väntar ut tiden för att kunna säga upp personen och sen får nästa person överta syndabocksrollen om arbetsorganisationen ej fungerar som den ska …

Konsekvenserna i mitt liv blev att jag blev helt slutkörd både kroppsligt, mentalt och andligt …det är en fruktansvärt kuslig känsla att ej känna igen sej själv och att ej klara av och orka någonting.

Äktenskapet kraschade och jag blev ensam med två småbarn … Ekonomin är en katastrof … Identiteten man har när man har ett arbete är livsviktig alltså har det varit fördande att ställas utanför på detta sätt …

När jag så smånigom fick tillbaka lite krafter har jag kämpat för att få komma in igen …

Men systemet är svårforcerat och samarbete mellan myndigheter och rehabilitering saknas …

Man är som en boll som snabbt kastas vidare till någon annan; alla tror att någon annan ska göra något och inget blir gjort och tiden går … Vem anställer någon som varit hemma flera år? Jag har försökt på flera sätt under tiden att komma igång …

Jag har fått en mängd kroppsliga symtom av stressen som fibromyalgi, tandskador, fetma …

Mentalt är jag extra stresskänslig samtidigt som jag klarar situationer bättre och har lärt mej av mina erfarenheter …

Som ensamstående med barn måste jag ha ett heltidsjobb direkt annars klarar vi oss ej … Socialen funkar ej, där kan man ej få hjälp ens vid en akut situation … Det måste börja ticka hos kronofogden först … Jag har stora skulder men vill ej hamna där …

Nu blir ju risken att många blir tvingade till socialbidrag men det systemet kommer ju att braka ihop … Vi är många som lever långt under marginalerna redan … Varför ska man slå så hårt på oss som redan ligger?! Hjälp oss att hitta vägar in till riktiga jobb istället !!!!

Vi måste börja bry oss om varandra mera och vara medmänskliga!! Man kan ej kassera folk på det här sättet!!! Det måste ställas hårdare krav på Myndigheter och Arbetsgivare också! Nu börjar ni i fel ände; nu ska ”syndabockarna” ta ännu mer, många av oss som har drabbats av mobbning har redan avlastat arbetsplatser och myndigheter då man har varit en duktig arbetstagare och en duktig patient …

Jag vill ej hamna ännu mer emellan stolarna och bli utan alla former av ersättningar …

Om man varit hemma mer än fem år får man ej stämpla även om man betalat till akassan under hela sitt liv även under sjukperioden …

Det är många som är som jag som blir mobbade för att vi är ambitiösa och duktiga; jag klarade det för bra … och många av oss har aldrig velat vara sjukskrivna överhuvudtaget; det är ej något man väljer!

Jag vill jobba och jag ska igång!!!! Var finns jobb för mej och var finns rehabiliteringen och var finns vården så att jag kan bli bättre?!!!!

Under tiden måste jag och mina barn ha tak över huvudet och mat på bordet, redan som det är nu är det MYCKET svårt att få ersättningen att räcka … Hyrorna stiger liksom matpriserna … Skulderna räknas ej in när man söker akut hjälp hos socialen eller när de beräknar bostadsbidraget … Mitt liv blev krossat på så många nivåer! och det behövs både social, mental och ekonomisk upprättelse … När man pratar om sjukskrivning så måste det ju finna utrymme för att se människan och att se att alla fall är olika …

Vi människor är ju en del av ett sammanhang; arbetsplatsen, samhället och då måste man ju se till helheten och på vad det beror på att folk fastnar i utanförskap och långa sjukperioder!!!

Helen, juni 2008

Helens berättelse inlagd 2009 – 01 – 25